Macte Voyager - elugnen för lägenheten

Jag får samma fråga om och om igen i kommentarsfältet: "Marcus, jag bor i lägenhet - jag kan inte elda ved på balkongen. Finns det något som ändå funkar?" Länge var mitt ärliga svar tveksamt. En vedugn behöver rök, plats och en gård. Men Macte Voyager är byggd för precis den här personen, och därför ville jag testa den ordentligt innan jag rekommenderar den till någon.

Voyager är en bänkugn. Den drivs på 230 V - alltså ett helt vanligt eluttag, inte trefas, inte grovel - och det är själva poängen. Du ställer den på balkongen, altanen eller till och med på köksbänken, drar sladden i väggen och sätter igång. Ingen ved att stapla, ingen gasoltub att byta, ingen skorsten. För den som aldrig kunnat elda är det skillnaden mellan att baka napolitansk pizza på riktigt och att inte göra det alls.

Värmer den verkligen tillräckligt?

Det var min stora oro. Elugnar har historiskt varit pizzans svaga länk - de kommer sällan upp i den temperatur en napolitansk botten kräver, och resultatet blir blek, seg pizza. Voyager gör det inte. Den når upp till 500 °C, och den gör det på ungefär 25 minuter från kall start. Det är snabbt nog att du kan bestämma dig för pizza efter jobbet och äta första biten inom halvtimmen.

Under golvet sitter en Biscotti-sten - samma typ av porös eldfast sten som proffsen använder i Neapel. Den lagrar värme och släpper den jämnt tillbaka in i botten, vilket är precis vad som ger den där snabba, torra gräddningen utan bränd undersida. Bakytan är ungefär 40 × 35 cm, vilket rymmer en napolitansk pizza med god marginal - inte flera samtidigt, men en åt gången i stadig takt.

Jag sköt in första pizzan, räknade tyst, och vid ungefär 80 sekunder drog jag ut en botten med bubblor och leopardfläckar. I ett vanligt eluttag. Det hade jag inte trott för tre år sedan.

Var landar den optimala temperaturen?

500 °C är taket, men det är inte där jag helst bakar. Efter en handfull pizzor landade jag på runt 480 °C som söt punkt: tillräckligt hett för att kanten ska svälla och leopardera på under 90 sekunder, men lite mer marginal än absoluta maxläget så att undersidan hinner gräddas i takt med ovansidan. Med golvtemperaturen där gräddar Voyager en napolitansk pizza på ungefär 80 sekunder. Det är inte vedugnens 60 sekunder, men det är i samma liga - och det är milsvidare från vad en vanlig hushållsugn på 250 °C någonsin klarar.

En sak att vara ärlig om: en elugn av den här typen återhämtar inte värmen lika brutalt snabbt som en tung stenugn. Bakar du för ett helt kalas, pizza efter pizza efter pizza, märker du att golvet vill ha några sekunders vila mellan bakningarna för att komma tillbaka i topp. För familjemiddag och middagsbjudning är det inget problem alls. Ska du mata trettio gäster - då är det fel ugn, och då pratar vi vedugn eller Manta 100 i stället.

Vad talar för - och emot

• För: vanligt eluttag, ingen rök eller skorsten - fungerar på balkong och i lägenhet.
• För: når 500 °C och äkta Biscotti-golv - riktig napolitansk gräddning på ~80 s.
• För: snabb uppvärmning, ~25 min från kall till bakklar.
• Emot: en pizza åt gången på ~40 × 35 cm - inte för storbak.
• Emot: vill ha lite återhämtningstid mellan pizzorna vid långa bakpass.
• Emot: saknar vedens rökarom - smaken blir ren men inte lika lägereld.